Rapport från #SETT2015

3D-skrivarna surrar, de interaktiva skärmarna blinkar, alla företag har just den perfekta digitala helhetslösningen för din skola. I Samsungs monter kan du sväva över stäppen med vildhästar galopperande under dig och hos Lin-education kan du gå på dejt och sitta på mjuka ergonomiska sittbollar.

Det första som slår mig när jag går inte på mässan är, förutom alla människor, det tekniska överflödet. Alla skolans problem verkar gå att lösa bara man har den rätta hårdvaran, den rätta lärplattformen eller de rätta apparna, Efter två intensiva dagar är det dock inte nya tekniska lösningar jag tar med mig från mässan utan det alla föreläsare talade om och det var inte om tekniken utan om det viktigaste av allt, nämligen eleverna.

Innan jag redovisar föreläsarnas tankar ska jag kort kommentera den nya tekniken och de möjligheter som den faktiskt kan erbjuda dagens och morgondagens skola. En pryl kan skapa nya möjligheter i skolan är 3D-skrivarna. De blir snabbt billigare och allt mer lättanvända. Vid ämnesövergripande arbeten kan skrivaren bli en naturlig punkt att samlas kring. Teoretiska ämnen kan tydligt kopplas till de praktiskt-estetiska ämnena och de utskrivna föremålen blir ett fysiskt bevis på elevernas lärande.

Föremål utskrivna på en 3D-skrivare

På SETT-mässan blir det också tydligt att en skola behöver en stabil och lättanvänd lärplattform där lärare, elever och föräldrar kan kommunicera och där formativ och summativ bedömning kan dokumenteras. Det finns en mängd olika plattformar idag. UNIKUM, Fronter, Ping Pong, SchoolSoft mm mm. Alla har de sina för och nackdelar men oavsett vilken plattform en skola eller kommun väljer är det viktigt att det blir ett levande verktyg som hela tiden utvecklas och används i den dagliga verksamheten. Studiedagar bör avsättas för att implementera dessa plattformar på ett bra sätt.

När det gäller appar och program fastnade jag för det lilla företaget Plotagon som utvecklat ett program som låter eleverna skapa sina egna animerade filmer med dialog på engelska. Programmet är mycket lätt att lära sig och det går att skapa spännande och intressanta filmer. Självklart går det att göra filmer som är kopplad till andra skolämnen. Det går att testa på deras hemsida som ni hittar HÄR. Det finns också en särskilt version anpassad just för skolor. En länk till den sidan hittar ni HÄR. Den här filmen ger en kort introduktion till Programmet.





Som jag nämnde inledningsvis var den stora behållningen de sju föreläsningar jag hann med under mina två dagar på SETT2015.

 

Charlotta Karlsson var först ut som föreläsare. Hon jobbar som SO-lärare på Östergårdsskolan i Halmstad. Lotta har utvecklat en mycket bra undervisningsform där hon kombinerar flippade filmer med fokus på de 5 förmågorna, studiegrupper och stora frågor. I hennes klasser finns det många killar som drömmer om fotbollskarriärer och hon får ofta höra att alla elever inte kan bli Zlatan. Lotta menar att de visst kan bli det om vi med "Bli som Zlatan" menar någon som är:

MÅLMEDVETEN

DICIPLINERAD

FOKUSERAD

VARA EN LEDARE

VARA EN LAGSPELARE

VÅGAR STÅ UPP FÖR SIG SJÄLV

VÅGAR DRÖMMA

Mer om Lottas arbeta går att läsa på hennes bloggar som ni hittar HÄR och HÄR.

 

Nästa föreläsare var Morgan Andersson som pratade om hur viktigt det är att vi möter eleverna där de befinner sig och att vi kopplar deras vardag till skolarbetet. Morgan hävdade att många elever faktiskt tycker att skolan suger och att om de fick välja skulle de göra något annat i stället. Läraryrket är därför till stor del ett socialt arbete där vi lärare måste möte eleverna som individer och ta deras intressen och tankar på allvar. Morgan ansåg att det inte borde heta Rastvakt utan Hängtid där vi lärare får möjlighet att möta eleverna utanför klassrummet. Han betonade att det inte handlade om att bli kompis med eleverna utan att vara en engagerad och intresserad vuxen som vågar ställa krav. 

 

Tredje föreläsaren var Jacob Möllstam  som arbetar som mellanstadielärare i Göteborg. Han har arbetat framgångsrikt med webbtidning i sin undervisning och hävdar att journalistik är en mycket bra ingång till källkritik. En av Jacobs poänger var att vi i ett kollaborativt arbete måste söka oss utanför skolans väggar. och att vi måste ha tydliga målgrupper för elevernas arbeten. Om man väljer att göra en blogg eller webbtidning med eleverna är det viktigt att ha en bestämd målgrupp och inte skriva för allt och alla. Hans presentation hittar ni här under men den är tyvärr beroende av föreläsningen men kan ändå ge inblick i Jacobs tankar och idéer.

Kollaborativt lärande i en digital skola (SETT 2015) from Jacob Möllstam

 

Onsdagens sista föreläsning höll Anne-Marie Körling i. Anne-Marie är framförallt lärare men också uppmärksammad författare och föreläsare. Hon pratade om hur viktigt mötet med eleverna är och att lärandet kan ske på olika platser och under olika förutsättningar. Hon gav ett exempel där hon under en rast tillsammans med några högstadiekillar tillsammans skapat en dikt med utgångspunkt från Thomas Tranströmers mening" Har jag lämnat spår efter mig när..." Hon betonade också att tekniken i säg inte är viktig men kan vara till stöd och hjälp för elever och lärare. Som lärare måste vårt fokus i undervisningen ligga på KREATIVITET, SPRÅK och SKRATT. Anne-Marie visade också hur till synes enkla matematikuppgiften: "Det finns 40 pajer. Barnen äter upp 30 pajer hur många finns det kvar?" kan utvecklas och leda till djupa diskussioner. Följande frågor kan uppstå:

• Var finns pajerna?
• Hur stora är pajerna?
• Varför åt inte barnen upp alla pajerna?
• Varför sorts pajer är det?
• Var är barnen?
• Varför är det exakt 30 barn?
• I vilket sammanhang serveras det paj?
• Hur smakar pajerna?
• Osv

Anne-Marie pratade också om vad det innebär att vara lärare och hon kom fram till följande listor:

Jag är lärare! Jag kan...

• undervisa
• mina ämnen
• tala inför en grupp
• möta barn och unga i olika åldrar
• diskutera pedagogik
• läroplan och kursplaner
• sprida litteratur och få elever att läsa
• högläsa
• fånga elevernas intresse 

Jag är lärare! Jag vill...

• Utforska det som sker i klassrummet
• förstå hur min undervisning påverkar eleverna
• skratta tillsammans med eleverna
• verka tolerant och förhålla mig varmt sakligt
• följa undervisningen och lärandet
• undervisa mer på olika sätt och i olika konstellationer
• förbereda kreativa lektioner
• dela det kan kan med andra
• lära genom och av andra
• pröva det jag lärt med mina elever

 

Torsdagens föreläsningar inleddes av Sabine Louvet som berättade om hur hon börjat använda digitala verktyg i sin undervisning.  Hon hade börjat med en blogg där hon lagt upp bilder av anteckningarna på tavlan. Hon hade senare gått vidare till att arbeta med Facebook, Socrative, Mentimeter och Twitter. Sabine ansåg att man som lärare kunde testa olika digitala verktyg och använda det när det passar bäst i undervisningen. Hennes skola hade få datorer och hon lät därför eleverna arbeta två och två men sina egna mobiltelefoner.

 

Andra föreläsningen höll Mick Gunnarsson i. Även han pratade om att möte barnen och ungdomarna där de är i sin egen vardag. Han poängterade skillnaden mellan självförtroende och självkänsla och att det är självkänslan som är det viktigaste. Micke tyckte inte att vi ska tala om för barnen hur bra de är utan istället ställa frågor till dem, frågor som är kopplade till det barnen har gjort så de får möjlighet att inleda dialoger med oss vuxna.

Beppe Singer var den sista föreläsare jag hann lyssna på. Hans föreläsning hade den något kryptiska titeln: 10 sätt att misslyckas som lärare. Enligt Beppe var dessa 10 sätt:

1. Utgå ifrån att eleverna bryr sig
2. Ta med lärarrummet in i klassrummet
3. Tro att du kommer undan
4. Tro att du klarar det själv
5. Tro att du hinner med
6. Tro att du kan göra karriär
7. Tro att du är en informatör
8. Ge upp där andra ger upp
9. Att inte våga larva sig
10. Glömma bort varför

Det Beppe ville säga med dessa 10 punkter är att vi som lärare aldrig får glömma att det är eleverna som står i centrum och att är därför vi är där. Och att vi är i klassrummet med eleverna så måste vara medmänniskor, förebilder och trygga punkter som inspirerar och visar att vi tror på eleverna och deras förmågor. Det är detta jag framförallt tar med mig från dessa två dagar på SETT2015, att trots all ny teknik är det eleverna som ska stå i centrum. Nu mer än någonsin.