Freinet 2.0 fler reflektion från #SETT2015

Året är 2015 och platsen är SETT-mässan i Kista. Runt ett bord står vi andäktigt samlade. På bordet finns en blänkande maskin i stål och plast. En 3D-skrivare. Förundrat betraktar vi maskinen medan dess extruder, med ett dovt surrande, spritsar ut en tunn röd plastmassan och lager för lager bygger upp en miniatyr av Stockholms stadshus…

Vi förflyttar oss. Till en annan tid, en annan plats...

Året är 1945 och platsen är en liten byskola i Provence. Runt ett bord står ett antal barn och en lärare andäktigt samlade. På bordet finns en maskin i järn och trä. En tryckpress. Förundrat ser barnen på medan typerna sätts i ramen, bläcket stryks på, veven dras runt och sida efter sida tryckt text kommer ut ur maskinen.

Mannen med barnen heter Célestin Freinet. Han var lärare i en liten byskola och levde mellan åren 1896-1966. Célestin Freinet är en av pedagogikens största giganter men det talas nästan aldrig om honom och om hans pedagogiska idéer. Själen till detta är flera. Till att börja med var han en stor vän av modern teknik och kommunikation mellan människor. Skolan har alltid haft svårt att förhålla sig till ny teknik. Se bara på diskussionen om mobiltelefoner. Han stod också alltid på elevernas sida, en ståndpunkt som är långt ifrån självklar i dagens skola. 

Freinet var praktiker och inte teoretiker. Hans pedagogik var arbetetspedagogik med verkligheten som lärobok och med riktigt arbete i skolans tryckeri och verkstäder. Hans skola kommunicerade med skolor i Frankrike och i andra länder. Eleverna skickade sina tryckta böcker till varandra och lärde sig på så vis om varandra och varandras hembygder. För den som vill veta mer om Célestin Freiniet och hans pedagogik kan jag rekommendera UR-programmet Pedagogikens giganter.

Vi är tillbaka i Kista och SETT-mässan där Freinets vildaste fantasier har besannats. Tekniken är tillgänglig och interaktiv som aldrig förr. Världen ligger öppen för våra fötter och kommunikation och utbyte sker blixtsnabbt. Hela världens kunskap ryms i en iPad och tekniska prylar kan tillverka, projicera, animera, illustrera och omforma med bara ett enkelt knapptryck. Trots detta har ganska lite hänt i skolan. Det talas idag om behovet av traditionell undervisning, med lärarstyrda lektioner och hur och när lärare ska beslagta elevernas tekniska utrustning. Eleverna själva upplever stress, känner sig allt mer splittrade och får allt mindre förståelse för syftet med det skola försöker lära ut.

De många föreläsarna på SETT-mässan betonade alla vikten av att vi som pedagoger och skolledare ska se och uppmärksamma eleverna där de sitter, dolda bakom iPads och laptops. Vi måste våga förflytta oss. Vi måste börja prata öppet och intresserat med eleverna om deras tankar och intressen och om vad som är viktigt i deras vardag. Från att ha stått framför eleverna till att sitta bredvid eleverna och tillsammans med dem ta hjälp av tekniken för att utforska den värld som finns där ute.

Varför har vi då inte kommit längre? Varför ägnas så mycket tid och kraft åt att diskutera kepsar och mobilförbud? Célestin Freinet hade de obekväma svaren på dessa frågor och han formulerade dem i 30 konstanter. Konstant nummer 19 är central och en bidragande orsak till att Freinets tankar inte fått vidare spridning. Där konstaterar nämligen Freinet att: Betyg och sortering av barnen är alltid av ondo. I en skola som allt mer fokuserar på betyg och bedömning är det inte underligt att Freinets pedagogik inte diskuteras. Konstant 5 ifrågasätter också det rådande skolklimatet. Den lyder: Ingen tycker om att stå på led, ty när man står på led lyder man passivt en order som kommer utifrån. Skolans viktigaste fråga, efter betygen, är just ordningen. Ordning är nödvändig anser Freinet och formulerar det i sin konstant 22 men ordningen måste komma från en egen önskan och inte som direktiv utifrån.

Mitt bestående minne från SETT-mässan 2015 är att den svenska skolan befinner sig vid en brytpunkt. Den tekniska utvecklingen går nu så fort att skolan måste omvärdera sin roll och omforma sitt arbetssätt, om den ska fortsätta ha en roll att fylla i samhället. Vid denna nödvändiga omformning är jag övertygad om att Célestin Freinets pedagogiska tankar med fokus på arbete, teknik och kommunikation har en central roll att spela.

I den mån vi även i framtiden kommer behöva arbeta i en skola med betyg och bedömning måste vi göra vårt yttersta för att bedömningen blir  begriplig för eleverna.  Tillsammans med eleverna kan vi sedan bygga en skola där vi tillsammans upplever och utforskar världen och där vi växer som medmänniskor…

Med ett sista surr stannar 3D-skrivaren. Det lilla stadshuset i röd plast är klart. Det är dags för uppgradering. Freinet 2.0.

Rapport från #SETT2015

3D-skrivarna surrar, de interaktiva skärmarna blinkar, alla företag har just den perfekta digitala helhetslösningen för din skola. I Samsungs monter kan du sväva över stäppen med vildhästar galopperande under dig och hos Lin-education kan du gå på dejt och sitta på mjuka ergonomiska sittbollar.

Det första som slår mig när jag går inte på mässan är, förutom alla människor, det tekniska överflödet. Alla skolans problem verkar gå att lösa bara man har den rätta hårdvaran, den rätta lärplattformen eller de rätta apparna, Efter två intensiva dagar är det dock inte nya tekniska lösningar jag tar med mig från mässan utan det alla föreläsare talade om och det var inte om tekniken utan om det viktigaste av allt, nämligen eleverna.

Innan jag redovisar föreläsarnas tankar ska jag kort kommentera den nya tekniken och de möjligheter som den faktiskt kan erbjuda dagens och morgondagens skola. En pryl kan skapa nya möjligheter i skolan är 3D-skrivarna. De blir snabbt billigare och allt mer lättanvända. Vid ämnesövergripande arbeten kan skrivaren bli en naturlig punkt att samlas kring. Teoretiska ämnen kan tydligt kopplas till de praktiskt-estetiska ämnena och de utskrivna föremålen blir ett fysiskt bevis på elevernas lärande.

Föremål utskrivna på en 3D-skrivare

På SETT-mässan blir det också tydligt att en skola behöver en stabil och lättanvänd lärplattform där lärare, elever och föräldrar kan kommunicera och där formativ och summativ bedömning kan dokumenteras. Det finns en mängd olika plattformar idag. UNIKUM, Fronter, Ping Pong, SchoolSoft mm mm. Alla har de sina för och nackdelar men oavsett vilken plattform en skola eller kommun väljer är det viktigt att det blir ett levande verktyg som hela tiden utvecklas och används i den dagliga verksamheten. Studiedagar bör avsättas för att implementera dessa plattformar på ett bra sätt.

När det gäller appar och program fastnade jag för det lilla företaget Plotagon som utvecklat ett program som låter eleverna skapa sina egna animerade filmer med dialog på engelska. Programmet är mycket lätt att lära sig och det går att skapa spännande och intressanta filmer. Självklart går det att göra filmer som är kopplad till andra skolämnen. Det går att testa på deras hemsida som ni hittar HÄR. Det finns också en särskilt version anpassad just för skolor. En länk till den sidan hittar ni HÄR. Den här filmen ger en kort introduktion till Programmet.





Som jag nämnde inledningsvis var den stora behållningen de sju föreläsningar jag hann med under mina två dagar på SETT2015.

 

Charlotta Karlsson var först ut som föreläsare. Hon jobbar som SO-lärare på Östergårdsskolan i Halmstad. Lotta har utvecklat en mycket bra undervisningsform där hon kombinerar flippade filmer med fokus på de 5 förmågorna, studiegrupper och stora frågor. I hennes klasser finns det många killar som drömmer om fotbollskarriärer och hon får ofta höra att alla elever inte kan bli Zlatan. Lotta menar att de visst kan bli det om vi med "Bli som Zlatan" menar någon som är:

MÅLMEDVETEN

DICIPLINERAD

FOKUSERAD

VARA EN LEDARE

VARA EN LAGSPELARE

VÅGAR STÅ UPP FÖR SIG SJÄLV

VÅGAR DRÖMMA

Mer om Lottas arbeta går att läsa på hennes bloggar som ni hittar HÄR och HÄR.

 

Nästa föreläsare var Morgan Andersson som pratade om hur viktigt det är att vi möter eleverna där de befinner sig och att vi kopplar deras vardag till skolarbetet. Morgan hävdade att många elever faktiskt tycker att skolan suger och att om de fick välja skulle de göra något annat i stället. Läraryrket är därför till stor del ett socialt arbete där vi lärare måste möte eleverna som individer och ta deras intressen och tankar på allvar. Morgan ansåg att det inte borde heta Rastvakt utan Hängtid där vi lärare får möjlighet att möta eleverna utanför klassrummet. Han betonade att det inte handlade om att bli kompis med eleverna utan att vara en engagerad och intresserad vuxen som vågar ställa krav. 

 

Tredje föreläsaren var Jacob Möllstam  som arbetar som mellanstadielärare i Göteborg. Han har arbetat framgångsrikt med webbtidning i sin undervisning och hävdar att journalistik är en mycket bra ingång till källkritik. En av Jacobs poänger var att vi i ett kollaborativt arbete måste söka oss utanför skolans väggar. och att vi måste ha tydliga målgrupper för elevernas arbeten. Om man väljer att göra en blogg eller webbtidning med eleverna är det viktigt att ha en bestämd målgrupp och inte skriva för allt och alla. Hans presentation hittar ni här under men den är tyvärr beroende av föreläsningen men kan ändå ge inblick i Jacobs tankar och idéer.

Kollaborativt lärande i en digital skola (SETT 2015) from Jacob Möllstam

 

Onsdagens sista föreläsning höll Anne-Marie Körling i. Anne-Marie är framförallt lärare men också uppmärksammad författare och föreläsare. Hon pratade om hur viktigt mötet med eleverna är och att lärandet kan ske på olika platser och under olika förutsättningar. Hon gav ett exempel där hon under en rast tillsammans med några högstadiekillar tillsammans skapat en dikt med utgångspunkt från Thomas Tranströmers mening" Har jag lämnat spår efter mig när..." Hon betonade också att tekniken i säg inte är viktig men kan vara till stöd och hjälp för elever och lärare. Som lärare måste vårt fokus i undervisningen ligga på KREATIVITET, SPRÅK och SKRATT. Anne-Marie visade också hur till synes enkla matematikuppgiften: "Det finns 40 pajer. Barnen äter upp 30 pajer hur många finns det kvar?" kan utvecklas och leda till djupa diskussioner. Följande frågor kan uppstå:

• Var finns pajerna?
• Hur stora är pajerna?
• Varför åt inte barnen upp alla pajerna?
• Varför sorts pajer är det?
• Var är barnen?
• Varför är det exakt 30 barn?
• I vilket sammanhang serveras det paj?
• Hur smakar pajerna?
• Osv

Anne-Marie pratade också om vad det innebär att vara lärare och hon kom fram till följande listor:

Jag är lärare! Jag kan...

• undervisa
• mina ämnen
• tala inför en grupp
• möta barn och unga i olika åldrar
• diskutera pedagogik
• läroplan och kursplaner
• sprida litteratur och få elever att läsa
• högläsa
• fånga elevernas intresse 

Jag är lärare! Jag vill...

• Utforska det som sker i klassrummet
• förstå hur min undervisning påverkar eleverna
• skratta tillsammans med eleverna
• verka tolerant och förhålla mig varmt sakligt
• följa undervisningen och lärandet
• undervisa mer på olika sätt och i olika konstellationer
• förbereda kreativa lektioner
• dela det kan kan med andra
• lära genom och av andra
• pröva det jag lärt med mina elever

 

Torsdagens föreläsningar inleddes av Sabine Louvet som berättade om hur hon börjat använda digitala verktyg i sin undervisning.  Hon hade börjat med en blogg där hon lagt upp bilder av anteckningarna på tavlan. Hon hade senare gått vidare till att arbeta med Facebook, Socrative, Mentimeter och Twitter. Sabine ansåg att man som lärare kunde testa olika digitala verktyg och använda det när det passar bäst i undervisningen. Hennes skola hade få datorer och hon lät därför eleverna arbeta två och två men sina egna mobiltelefoner.

 

Andra föreläsningen höll Mick Gunnarsson i. Även han pratade om att möte barnen och ungdomarna där de är i sin egen vardag. Han poängterade skillnaden mellan självförtroende och självkänsla och att det är självkänslan som är det viktigaste. Micke tyckte inte att vi ska tala om för barnen hur bra de är utan istället ställa frågor till dem, frågor som är kopplade till det barnen har gjort så de får möjlighet att inleda dialoger med oss vuxna.

Beppe Singer var den sista föreläsare jag hann lyssna på. Hans föreläsning hade den något kryptiska titeln: 10 sätt att misslyckas som lärare. Enligt Beppe var dessa 10 sätt:

1. Utgå ifrån att eleverna bryr sig
2. Ta med lärarrummet in i klassrummet
3. Tro att du kommer undan
4. Tro att du klarar det själv
5. Tro att du hinner med
6. Tro att du kan göra karriär
7. Tro att du är en informatör
8. Ge upp där andra ger upp
9. Att inte våga larva sig
10. Glömma bort varför

Det Beppe ville säga med dessa 10 punkter är att vi som lärare aldrig får glömma att det är eleverna som står i centrum och att är därför vi är där. Och att vi är i klassrummet med eleverna så måste vara medmänniskor, förebilder och trygga punkter som inspirerar och visar att vi tror på eleverna och deras förmågor. Det är detta jag framförallt tar med mig från dessa två dagar på SETT2015, att trots all ny teknik är det eleverna som ska stå i centrum. Nu mer än någonsin.

The Big Five + SOLO Taxonomi = Sant!?

Detta inlägg handlar om hur jag ser en möjlig utveckling av Göran Svanelids The Big Five genom att kombinera med det som kallas SOLO Taxonomi. Betygsättning, bedömningsgrunder och formativ bedömning kommer då bli tydligare för såväl elever som lärare.

THE BIG FIVE

Vid det här laget borde de allra flesta känna till Göran Svanelid och The Big Five. De fem förmågor som genomsyrar läroplanen och som utgör grunden för vår bedömning av elevernas kunskaper. Nyligen kom Görans efterlängtade bok De Fem förmågorna i teori och praktik ut. Ni hittar boken HÄR.

I korthet kan man säga att Göran fem förmågor som genomgående lyfts fram i läroplanen. Dessa förmågor är:

• Analysförmågan
• Kommunikationsförmågan
• Begreppsförmågan
• Procedurförmågan ( förmågan att hantera information mm)
• Metakognitiv förmåga

De olika förmågorna är var för sig viktiga, samtidigt som de är förenade med varandra. Det krävs t.ex. begreppsförmågan för analysförmågan och den måste förmedlas genom kommunikationsförmågan.

I boken lyfter Göran också fram det kan kallar de fem stödstrukturerna. För att undervisningen ska fungera väl krävs stödmallar, stora frågor, EPA-metoden, begreppsscheman och analysmodeller. Jag går inte närmare in på dessa strukturer utan rekommenderar alla att läsa boken. 

SOLO TAXONOMI

Den så kallade SOLO Taxonomin kommer ursprungligen från Nya Zeeland på 80-talet. SOLO står för The Structure of Observed Learning Outcomes. SOLO Taxonomin hjälper lärare och elever att:

• bättre organisera lärandet
• identifiera och använda effektiva strategier och framgångs kriterier
• ge formativ bedömning
• reflektera över vad som bör vara nästa steg.

SOLO Taxonomin  visar på ett enkelt sätt hur elevernas kunskaper och växer från ytliga kunskaper till djupa och breda kunskaper. Taxonomin beskriver fem nivåer av förståelse och dessa nivåer är tydligt formulerade. Nivåerna är skapade i förhållande till den Nya Nyzeeländska läroplanen som inte lägger lika stor vikt vid den analyserande förmågan som vår svenska läroplan gör. Vissa justeringar behövs därför göras för att anpassa taxonomin till vår svenska skola och vårt svenska betygssystem.

 

Prestrucutral innebär att eleven saknar kunskap om det aktuella ämnet. Det skulle motsvara ett streck i betyg.

Uninstructural innebär att eleven har mycket litet och bristande kunskap om det aktuella ämnet. Det skulle motsvara ett F i betyg.

Multistructural innebär att att eleven har kunskaper om ämnet och till viss del kan resonera och analysera. Det skulle motsvara ett E i betyg.

Relational innebär att eleverna har goda kunskaper och kan resonera och analysera med utgångspunkt från sina kunskaper. Det skulle motsvara ett C i betyg.

Extrended abstract innebär att har mycket goda kunskaper och kan resonera och analyser ur flera olika perspektiv och på olika nivåer samt göra kopplingar mellan olika områden och inom området. Det skulle motsvara ett A i betyg.

Följande bild över taxonomin visar tydligt hur de olika analysmodeller och stödstrukturer som Svanelid talar om passar in i taxonomin och hur de är kopplade till djup och bred kunskap samt till betygsättningen.

Jag fick personligen upp ögonen för SOLO Taxonomin efter att ha läst boken Never mind the inspectors here's Punk Learning av Tait Coles. Ni hittar boken HÄR. Boken fick mig att söka efter mer information om SOLO Taxonomin men konstigt nog finns inte någon bra bok att köpa i svenska nätbokhandlar. Den bok jag här använt utdrag från fick jag från Amazon.co.uk och ni hittar den HÄR.

I nuläget håller jag på att relatera min egen undervisnings- 0ch bedömningspraxis med SOLO Taxonomin. Kan den vara ett stöd för att ytterligare stärka Göran Svanelids tankar om The Big Five och kan den vara en hjälp för oss lärare i den formativa bedömningen och betygsättningen. Ännu har jag inga färdiga svar. Dela gärna med er av era egna tankar och funderingar kring detta. 

Bedömningsstöd i Religion

Äntligen har Skolverket publicerat bedömningsstöd till ämnet Religion. Jag har ännu inte hunnit testa med mina elever men hoppas kunna göra det snart. Skolverket uppgifter är öppna och testar verkligen elevernas förmåga att resonera och argumentera. Den ena uppgiften heter Vad är en "god" människa? och den andra heter Moraliska dilemman.Ni hittar uppgifterna HÄR.

Det är bra att skolverket publicerar dessa stöduppgifter. Man kan tycka vad man vill om deras utformning och struktur men det ger oss lärare möjlighet att jämföra våra elever och våra skolor. SO-lärarna på skolorna i ett visst område kan bestämma sig för att gemensamt göra en eller flera av skolverkets uppgifter och sedan träffas för att gå igenom elevernas svar i förhållande till skolverkets bedömningsexempel.

För att en verklig skolutveckling ska komma tillstånd måste lärarna utgå från denna typ av konkreta exempel för det blir då lättare att resonera om möjligheter och svårigheter i undervisningen. Allt för ofta förs skolutvecklingsfrågor på ett generellt och abstrakt plan. Att prata om hur vi arbetar på t.ex. entreprenöriellt lärande är bra och viktigt men det blir ofta svårt att greppa och direkt integrera i den egna undervisningen.

Med den begränsade tid vi har för diskussioner och träffar kring direkta ämnesfrågor är det viktigt att ha dessa konkreta bedömninguppgifter att prata om. Det spar tid och det hjälper oss i vårt dagliga arbete. Så min rekommendation är att ni går in och titta på uppgifterna och sedan gör dem tillsammans med andra lärare på er skola eller skolor i närheten.

Statusuppdatering

På grund av flera orsaker har jag inte skrivit några inlägg den senaste tiden. Under denna vecka (8)kommer jag lägga upp en mer ingående lärarhandledning till utställningen om samisk samtidskonst som just nu visas på Kungsbacka konsthall. Handlendingen kommer koppla utställningen till SO-ämnena men samtidskonst går att använda i alla ämnen.

Samtidskonst och SO

Idag kom nya numret av tidningen Alfa ut. I den finns en artikel om mig och hur jag använder samtidskonst i SO-undervisningen. Samtidskonsten kan ibland vara svår att ta till sig men den kan också öppna upp för spännande och kritiska frågeställningar som generera livliga diskussioner i klassen. Genom att möta samtidskonsten kan eleverna även få upp ögonen för att det finns en mängd olika sätt de själva kan uttrycka sina tankar, känslor och idéer på.

Just nu väntar jag på vernisagen av den nya utställningen av samisk samtidskonst på Kungsbacka konsthall. Eleverna kommer då möta den samiska kulturen och den samiska minorieteten på ett helt annat sätt än genom traditionella läromedel. När väl utställningen har öppnat kommer jag skriva mer om det här på bloggen.

Artikeln i Alfa hittar ni HÄR och information om den kommande utställningen på Kungsbacka konsthall hittar ni HÄR.

VT 15 Tre små recensioner

Hej, och välkomna till en ny termin!

Jag inleder med några korta recensioner av tre böcker jag läst under jullovet.

Den första boken heter Ämnesdidaktik för SO-ämnena och är skriven av Christina Odenstad. Inledningsvis hade jag höga förväntningar på boken och trodde att du nu äntligen kommit en bok som behandlade den konkreta undervisningen i SO-ämnena. I baksidestexten går det att läsa följande "Med avstamp i ämnesdidaktisk forskning presenteras konkreta råd...". Tyvärr upplever jag inte att denna försäkran infrias. Odenstad håller sig oftast på ett allmänt plan och konstatera flera gånger att den svenska SO-didaktiska forskningen är liten. Hon pekar också på självklarheter som att undervisningen blir bättre om läraren har goda ämneskunskaper, är väl förberedd samt att det råder ett bra klassrumsklimat.

För oss som arbetat ett antal år ger boken inget nytt men den kan säkert fungera bra på lärarutbildningen som utgångspunkt för diskussioner om SO-didaktik och undervisning allmänhet.

 

Den andra boken heter Kejsarens förintelse: Tysklands bortglömda folkmord av Casper W. Erichsen och David Olusoga. Boken handlar om hur Tyskland skötte sin koloni i det nuvarande Namibia och det systematiska folkmordet på ursprungsbefolkningen. Inte minst Hererofolket. Att tyskarna under sin tid som kolonialister tvingat ut Hererofolket i öknen för att svälta ihjäl kände jag till sedan tidigare. Vad jag däremot inte visste var hur välutvecklade dessa folkgruppers samhällen var med välutbildade och belästa ledare som  Hendrik Witbooi. Så här i efterhand inser jag att min egen bild av den här delen av Afrika präglats av filmer som Gudarna måste vara tokiga! Där framställs bushmännen som kvarlevor från jägar- och samlarsamhällen. Boken visar också hur många av de rasbiologiska teorierna och den rasbiologiska vokabulären först utvecklades här. Att de brunskjortor som det nazistiska SA bar var överskott från de tyska kolonialstyrkorna var också nytt för mig. Jag inte heller om. Jag rekommenderar verkligen boken.

Hendrik Witbooi

Den sista boken jag läst heter Interaktiva medier och lärandemiljöer (red. Elza Dunkels & Simon Lindgren.) Boken innehåller en rad artiklar om hur interaktiva medier påverkar lärandemiljöer i dagens skola. De artiklar jag fastnade för var om Digital kompetens, Spel och lärande. Kollaborativt lärande med sociala medier samt om digitala medier i religionsundervisningen. Författarna pekar också på att skolan skolans får allt svårare att behålla sin särart i ett samhälle som blir allt mer digitaliserat och där allt mer lärande sker i informella sammanhang, tex instruktions filmer på Youtube och MOOCs. Skolan står enligt författarna inför en genomgripande förändring med den snabba förändringstakten gör det näst intill omöjligt att säga hur denna förändring kommer att se ut och i vilken riktning den kommer leda. Den snabba förändringstakten är också bokens svaghet. Om två år kommer boken antagligen vara daterad och nyheter som nämns i den kommer redan ha blivit föråldrade. För att få en uppfattning om hur dagens interaktiva medier fungerar boken riktigt bra.