VT 15 Tre små recensioner

Hej, och välkomna till en ny termin!

Jag inleder med några korta recensioner av tre böcker jag läst under jullovet.

Den första boken heter Ämnesdidaktik för SO-ämnena och är skriven av Christina Odenstad. Inledningsvis hade jag höga förväntningar på boken och trodde att du nu äntligen kommit en bok som behandlade den konkreta undervisningen i SO-ämnena. I baksidestexten går det att läsa följande "Med avstamp i ämnesdidaktisk forskning presenteras konkreta råd...". Tyvärr upplever jag inte att denna försäkran infrias. Odenstad håller sig oftast på ett allmänt plan och konstatera flera gånger att den svenska SO-didaktiska forskningen är liten. Hon pekar också på självklarheter som att undervisningen blir bättre om läraren har goda ämneskunskaper, är väl förberedd samt att det råder ett bra klassrumsklimat.

För oss som arbetat ett antal år ger boken inget nytt men den kan säkert fungera bra på lärarutbildningen som utgångspunkt för diskussioner om SO-didaktik och undervisning allmänhet.

 

Den andra boken heter Kejsarens förintelse: Tysklands bortglömda folkmord av Casper W. Erichsen och David Olusoga. Boken handlar om hur Tyskland skötte sin koloni i det nuvarande Namibia och det systematiska folkmordet på ursprungsbefolkningen. Inte minst Hererofolket. Att tyskarna under sin tid som kolonialister tvingat ut Hererofolket i öknen för att svälta ihjäl kände jag till sedan tidigare. Vad jag däremot inte visste var hur välutvecklade dessa folkgruppers samhällen var med välutbildade och belästa ledare som  Hendrik Witbooi. Så här i efterhand inser jag att min egen bild av den här delen av Afrika präglats av filmer som Gudarna måste vara tokiga! Där framställs bushmännen som kvarlevor från jägar- och samlarsamhällen. Boken visar också hur många av de rasbiologiska teorierna och den rasbiologiska vokabulären först utvecklades här. Att de brunskjortor som det nazistiska SA bar var överskott från de tyska kolonialstyrkorna var också nytt för mig. Jag inte heller om. Jag rekommenderar verkligen boken.

Hendrik Witbooi

Den sista boken jag läst heter Interaktiva medier och lärandemiljöer (red. Elza Dunkels & Simon Lindgren.) Boken innehåller en rad artiklar om hur interaktiva medier påverkar lärandemiljöer i dagens skola. De artiklar jag fastnade för var om Digital kompetens, Spel och lärande. Kollaborativt lärande med sociala medier samt om digitala medier i religionsundervisningen. Författarna pekar också på att skolan skolans får allt svårare att behålla sin särart i ett samhälle som blir allt mer digitaliserat och där allt mer lärande sker i informella sammanhang, tex instruktions filmer på Youtube och MOOCs. Skolan står enligt författarna inför en genomgripande förändring med den snabba förändringstakten gör det näst intill omöjligt att säga hur denna förändring kommer att se ut och i vilken riktning den kommer leda. Den snabba förändringstakten är också bokens svaghet. Om två år kommer boken antagligen vara daterad och nyheter som nämns i den kommer redan ha blivit föråldrade. För att få en uppfattning om hur dagens interaktiva medier fungerar boken riktigt bra.