Sidor

torsdag 9 oktober 2014

Att få alla att delta: Dylan Wiliams glasspinnar

Jag gör ett litet avbrott i mina inlägg om att planera arbetsområden för att istället skriva om en konkret förändring jag gjort i mitt klassrum. Det hela började med att jag såg TV-programmet om Dylan Wiliams experiment på en högstadieskola i England. Vissa delar tyckte jag mindre bra om men en sak fastnade jag för. Användandet av talpinnar.

Wiliams förbjuder handuppräckning eftersom det skapat ett mönster i klassen där de duktiga eleverna alltid räcker upp händerna och andra elever aldrig gör det. Jag har själv upplevt detta i mina klassrum och har därför gjort egna pinnar som jag använder när jag ställer frågor eller vi går igenom svar under lektionerna.

Redan märker jag en stor skillnad där tysta elever börjar uttrycka sig och att de redan visar utveckling, även om det för vissa går långsamt. Under Wiliams experiment visade det sig att de duktiga eleverna blev frustrerade och i några fall tog bort sina pinnar i smyg. Jag har själv kunnat konstatera att de duktiga eleverna fortsätter att räcka upp händerna fast de vet att vi använder pinnarna. Vissa elever tycker att deras pinne ska tas bort från burken när pinnen dragits. Jag stoppar alltid tillbaka pinnarna i burken vilket ibland har lett till att en elev fått svara tre gånger.

Hittills har pinnarna fungerat mycket bra. De tysta och ibland passiva eleverna tar mycket mer plats under lektionerna. Mitt underlag för bedömning blir bättre efter som eleverna får möjlighet att uttrycka sina tankar muntligt när deras namnpinne blir dragen. Många av eleverna har svårt att få ner sina resonemang och åsikter vis skriftliga provsituationer. Jag rekommenderar alla lärare att testa. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar